Nu mår jag lite bättre. Har sovit nästan ett dygn sammanlagt sedan hemkomsten igår eftermiddag, och kroppen hungrar efter mer och mer vila. Ringde min psykolog med darr på rösten och sa att jag var trött, att jag behövde mer piller. Ringde till försäkringskassan och blev byråkratiskt men vänligt bemött när jag frågade hur det går med mina pengar. Gick sedan bort en sväng till Lena med ett paket lyxig färskpasta och en prinsesstårta som jag dekorerat med grön pyntgelé eftersom det är hennes födelsedag. Vi åt, skrattade åt våra fåniga djur, tittade på TV. Jag tycker så oändligt mycket om min vän Lena. Utan henne... vill jag inte ens tänka på hur miserabel jag skulle känna mig.
Är det konstigt att bli deprimerad och äckligt nog gränsa till suicid stundtals när man varit social, varit igång? Jag tycker det. Jag AVSKYR det. Vetskapen om att inte ens klara av att bryta min slentrianmässigt långtråkiga vardag genom att aktivera mig med vänner, fart och fläkt är nedbrytande. Hur fan skall jag kunna klara av ett jobb eller studier när jag knappt ens klarar av sådant som känns så basalt som att ha ROLIGT ibland? Hur fan skall jag någonsin kunna ha ett tillfredsställande och självförsörjande liv när jag får mental baksmälla och krymper ihop till ett litet sorgligt ingenting så lätt? Jag VILL ju ha roligt. Jag VILL ju vara spontan, träffa vänner, festa, åka och hälsa på folk, ha en anledning att klä upp mig, skratta, insupa nya intryck. Jag skäms (ja, skäms är nog faktiskt rätt ord) över att inte ens klara av något så positivt som exempelvis den här lilla Stockholmsresan utan att hjärnan bränner ut sig. Jag skäms över att jag är så satans djävla dålig på att höra av mig till de jag vill höra av mig till, spendera tid med dem, visa dem att jag saknar dem och vill umgås med dem och tycker om dem. Less less less. Och arg blir jag.
Jag sitter på gungan men vet inte hur man skjuter fart.
3 kommentarer:
Att bli arg, är för mig, ett tecken på att friskheten är på väg.
Får Du inte fart på gungan själv, be nån att "pötta" på. Tror det finns många villiga.. här är en. <3
MängdkramaromDig
tantA
Dina vänner förstår dig, och finns där för dig.
Många av de kräver inte ens något tillbaka, så när du vill ha stöd, en hand som håller i din, någon som frågar hur du mår, eller bara finns till, för att hjälpa, tänk på dina vänner, be dom om hjälp när du känner att du behöver.
Kram. Din kotte.
Hey, ursäkta stalkandet, men vad är det för piller du får, och varför?
Man kan bli asdepp av en massa andra orsaker, underskott av sköldkörtelhormon, kortisol eller andra hormon t.ex.
Sen finns det sjukdomar, t.ex. Chlamydophila Pneumoniae, som är typ klamydiabakterien, fast en annan "art" som sprider sig som en förkylning. Den kan göra att man blir sjukt trött (pun intended), och få en massa humörsvängningar.
Jag har inte läst alls mycket på din blogg, så det kanske inte alls stämmer in på dig. Men jag har själv mått sjukt dåligt av orsaker som visade sig vara kroppsliga, och inte alls depression. Mina läkare sa att jag var deprimerad. Vilket var lustigt, för när jag var deprimerad som yngre kändes det helt annorlunda.
So, just a tip, from a depressed to another!
Skicka en kommentar