En kompis från förr har hört av sig lite tjatigt för att säga att hon vill ses då hon kommer till Göteborg någon gång framöver. Jag sa att jag inte var intresserad, för vår vänskap rann ut i sanden för mer än tre år sedan av en för mig väldigt tydlig anledning. (Vi har för övrigt knappt haft kontakt alls på lika länge, för jag fick inte ut något positivt av att ha henne i mitt liv och jag orkar inte upprätthålla relation/kontakt med någon jag inte ens är intresserad av och som betett sig så illa.) Jag får då detta kastat på mig:
”wow. jag är alltså så illa. du har då alltså aldrig känt mig. och av din lite omoget offentliga blogg och bilddagbok så har jag kommit 200 mil längre än dig vad gäller både behandling och mognad. du fiskar efter komplimanger (där alla som har dig som idol bekräftar ditt ego) genom att fotografera dig framför spegeln där inte EN ENDA själ kan se att det är någonting oattraktivt med din kropp. tre veckor senare enligt bdb är du tillbaka till din vanliga kropp. nice. there’s more to life than this.
och.. att du inte har problem eller pallar att umgås med berny (de gånger hon varit tung missbrukare) är en gåta. vad är upp med dig egentligen? Jag har många åsikter om..... ja, mycket som gäller dig och vad du egentligen fått för dig att tro om mig. men jag väljer att säga buhbye.”
Ja, vad kan jag säga...? Grattis till dig, som uppenbarligen kommit jättelångt med din behandling och mognad, det ser jag ju klara tecken på här! Självkänslan och självdistansen verkar ju också vara kanon, hoppas verkligen att du kan må bra och ha ett stabilt liv på den grunden att du måste bli arg på folk och försöka trycka ner dem för att stå ut med dig själv när dina känslor inte blir bemötta som du önskar. Och vad har Berny med det här att göra? Du och hon är väl inte samma person? Ni är för mig två väl åtskilda vänskaper/fd vänskaper och det är jag tacksam för.
Om jag nu är så löjlig med min blogg och bilddagbok och fan och hans moster, varför är du då intresserad av mig och vill umgås med mig? (Du läser ju till exempel det här, haha.) Jag personligen brukar i alla fall inte välja vänner efter hur patetiska de är, kanske finns det därifrån ett samband till varför jag inte är så sugen på att träffa dig...
Det kanske liksom inte är så konstigt att folk lämnar dig, så som du beter dig...? There’s more to life än att inte fatta att man inte är välkommen. Du hade en chans att vara min vän, för FLERA ÅR SEDAN, men du bevisade att du inte förtjänade den då och det gör du knappast nu heller. Att du har svårt att fatta vinken skall inte vara mitt bekymmer, och du behöver inte bemöda dig med att höra av dig igen!
P.S. Detta publicerar jag (här, i min lite omoget offentliga blogg) eftersom jag inte fick replikera på Msn, samt har borderline och vill ha uppmärksamhet.
6 kommentarer:
Fascinerande hur människor perpetuellt tenderar - vid eventuella snedsteg och brist på karaktär - luta sig tryggt mot tanken av att alla förtjänar en andra chans; enligt min åsikt dunklar denna uppfattning bara ens omdöme i hänsynen till hur viktig och värdefull den första - och i många fall enda - chansen är. Jag är innerligt trött på hur vissa anammar denna filosofi på bekostnad av andras känslor, och sen inte kunna ta ett nej som svar utan att än en gång bete sig småaktigt. Blev glad av att läsa hur Du hanterade det :) / CF
Håller med CF.
Kan det vara så att hon kontaktar dig efter alla dessa år för att hon inte har några vänner kvar längre?
Men men. Som man bäddar får man ligga.
Wooow, moget att både gå till personangrepp på dig och en helt annan människa... Jag är grymt imponerad, så vuxen är ju inte jag när jag blir arg.
nää men först tänkte jag att det var lite töntigt av dig att tro att den här kompisen skulle vara likadan som för de år sen ni var kompisar. man kan ju faktiskt förändras! hellre fria än fälla tänkte jag! (alltså tvärtemot vad förra kommentatorn CF skrev) men sen kom ju beviset på att du kanske valde rätt ändå...
till den som skrev brevet:
so what om linnea fiskar efter komplimanger i bloggen och photoshoppar sina bilder? vi som läser, tittar och kommenterar fattar nog det men vi gillar linnea ändå. puss!
vafan, fiska komplimanger är ju det som internet är till för! särskilt att använda photoshop för det! sieg heil till personen som skrev till dig :D
Carina: Självfallet bör man akta sig för att bli för cynisk; dock menade jag på att rent principiellt ge människor en andra chans ofta är en fadäs man gör bäst i att undvika. En människa som söker riktig förlåtelse ger sällan upp på första försöket för att istället kasta skräp runt omkring sig. / CF
Skicka en kommentar