We are the pixels on a screen and we feel nothing

Sedan sist:

- Flytten är avklarad. ÄNTLIGEN. Jag bor nu på 53 kvadratmeter på femte våningen i ett färgglatt hus i Bergsjön och trivs bra. Marken under mina fötter känns stadigare här, den i Alingsås var så utnött och gropig.

- Mitt internet levererades nästan två veckor för sent, vilket är förklaringen till min långa frånvaro i bloggen och på bilddagboken och alla andra jäkla ställen jag häckar på. Det blir en hel del att ta igen på så lång tid, så jag ber om ursäkt för att jag kanske inte hinner svara på alla kommentarer och ha sådan koll som jag borde. Dessutom blir jag lite extra virrig av medicinen och det gör ju inte saken bättre.

- Jag älskar att bygga bo. Heminredning är närapå en passion för mig, tror jag!

- Har gått ner en hel del i vikt sedan jag började med Lyrica och fick kontroll över min allmänna ångest (sju kilo på tre veckor). Jag är snart tillbaka på min normalvikt, som jag svullnade bort ifrån för knappt ett år sedan, och det känns väldigt skönt. Det stärker mitt självförtroende mycket och jag känner mig fräschare i kroppen. Sockerberoendet måste väck, klarade jag att sluta röka cigaretter och snusa förra hösten så skall jag ta mig fan klara det här nu.

- Jag tror aldrig att jag riktigt kommer kunna begripa, eller omfamna, precis hur känslomässigt uppfuckad jag faktiskt är. Mitt huvud är aldrig stilla, mitt hjärta växlar upp och ner i otakt med vad jag tänker, det är tröttsamt och gör ofta ont och jag är så rädd för att bli en gammal hund som aldrig får lära sig att sitta. Jag klarar mig bra för tillfället, med många fina människor omkring mig, men då och då kommer minuter av tvivel som fuktar ögonen och stryper åt i bröstet... Jag vill verkligen lära känna mig själv, jag vill hitta in, hitta hem, acceptera, förstå, försöka älska. Men det är svårt när jag snubblar på mig själv stup i kvarten.

- What kind of sex isn’t casual?

- Klänning kanske är den nya byxan. Skall försöka att orka bry mig mer om mitt utseende, som i att orka tvätta/borsta håret lite oftare, unna mig att sminka mig och fixa frisyren oftare, ha på mig fina kläder oftare och därmed känna mig snyggare och knuffa igång mitt självförtroende mer, etcetera, etcetera... En uppåtgående spiral, alltså.

- Jag vill börja ta danslektioner, det är en gammal dröm som aldrig ger sig. Nu bor jag bara några hållplatser från Danshuset, så jag skall tigga hos Försäkringskassan (som har skött sig löjligt dåligt kring min flytt med ansökan om bidrag hit och dit, jag är så djävla less på deras extrema byråkrati) och be om att få ha det som betald aktivitet.

- Kanske borde jag börja plugga till våren...? Vad vet jag inte riktigt än, men det tål att tänkas på. Tänkas på, PÅ RIKTIGT. Jag är trött på att leva som pensionär.

- Avslutningsvis vill jag bara säga att jag älskar min mamma väldigt, väldigt mycket. Utan henne skulle jag inte finnas (i mångdubbel mening).