Ibland är jag på gränsen att vilja ge upp, bara ta telefonen och sända ut ett djävla SOS... Ligger och kravlar mellan lakanen i mörket på småtimmarna och tankarna maler. ”Var är du, lilla självrespekt? Håll ut!” Men så sväljer jag, håller mig kvar, står ut lite till, och sedan rätt vad det är så har ännu en dag gått och jag kanske till och med har hunnit känna mig glad och produktiv mellan varven. Som idag. Jag åkte in till stan, gick och klippte mig så att pagen blev kortare än någonsin, provade kläder, köpte kläder, ringde och kacklade lite med mamma. Ryggen gnällde, men höll sig i bakgrunden. Stötte på en bekant från bilddagboken som jobbade i en butik jag var och handlade i, hon sa nu i efterhand att jag ”är som ett litet fyrverkeri” och att jag gjorde henne på bra humör... Sådant betyder så löjligt mycket. Det är verkligen två av mina största behållningar här i livet: att jag fungerar bra ensam och inte MÅSTE ha folks sällskap, jag är van att vara själv och att leva som singel. Jag är bra på att umgås med mig själv och vara ensam de flesta av veckans dagar, och även om det förstås känns bittert och sorgligt ibland så är det nog hemskt bra. Det har jag gjort mig stark. Beroende är som bekant inte nyttigt, särskilt inte för någon med borderline som ju redan ÄR ett vandrande djävla beroende, haha. Den andra behållningen är att jag är en glad skit, egentligen. Hur deprimerad och förtvivlad jag än kan bli och hur ont jag än må ha och hur mycket jag än avskyr mig själv eller situationer och ibland andra människor... så finns alltid skrattet där. Hur mycket mörker det än kommer in så släpps det alltid ut lite, lite ljus.
Bra saker just nu: helt okej självförtroende, att flirta, lördagsgodis imorgon, frustration (läs: drivkraft), bra hy, besök av Lena och Robin igår, testa LC med Tetris om en vecka, min fantastiska mamma.
Dåliga saker: ...tänker jag inte lista idag. Gnällandet sparar jag till de dagar då det verkligen behövs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar