fredag 17 oktober 2008

Det blev inget läkarbesök med utredning igår. Från början var jag inbokad på två olika läkarsamtal denna veckan, men det ena ströks eftersom det var onödigt att jag träffade två olika läkare, och virrig som jag är blandade jag ihop dagarna så jag åkte till Borås på fel dag. Sekreteraren förstod mig dock och dessutom sa Björn att det var på torsdagen jag skulle dit, så det hade blivit ett missförstånd någonstans och jag fick en ny tid i början av november istället. Jag var trött och låg redan innan, humöret sänktes av att jag gått upp så tidigt i onödan efter bara några timmars sömn, så jag kurade ihop mig under täcket med sömnen som försvar mot ångesten när jag kom hem. Kände mig allmänt obehaglig till mods, kändes som om allt blod rusade till vänsterarmen som blev varm och liksom bad om att bli skuren. Jag somnade istället trotsigt och sov bort hela eftermiddag och kvällen.
Nu mår jag bra efter att ha pratat i telefon med Therese, svalt Tramadol och Sobril, tittat på film med Joakim och ätit godis. Käkarna gnisslar men allt känns lugnt och stilla.

Can you stand up?
I do believe it's working
Good
That'll keep you going for the show
Come on, it's time to go


Inatt är jag insnöad på missbildningar, älskar att sitta och fylla huvudet med kunskap när hela världen förutom jag verkar sova. De läskigaste jag vet är fetus in fetu (ett foster växer inuti ett annat som en parasittvilling), anencefali (avsaknad av storhjärna och skallben) och ichthyosis (harlekinhud). Skräckblandad förtjusning är skönt.
Rätt som det var hittade jag artiklar om pectus excavatum (skelettmissbildning som ger en inbuktning i bröstbenet). Jag mindes min kind mot hans axel, min hand vilandes i gropen på hans bröstkorg, hans puls nära min. Tänkte på hur mycket jag älskat honom och hans skeva kropp, hur lycklig och förtvivlad jag var på samma gång när jag låg bredvid honom.
Han var min levande definiton av svartvitt. Nuförtiden dyker han allt mer sällan upp inom mig, och han blir allt mer grå.

Tiden jämnar ut. Slätar över.

1 kommentar:

Anonym sa...

Då är vi två som är vakna när resten av världens mongon sover. Själv brukar jag ligga och tänka på apor som svingar sig i lianerna och jagas av jaguarer. /Nicke Nyfiken