Det som ligger sött på tungan kan alldeles för snabbt bli bittert, växla, bli sött igen, det bestämmer sig aldrig. Ena dagen släpar jag mig fram med ett ok av tomhet eller kringflygande känslor, den andra är jag hög på mig själv och flyter fram. Verkligen flyter. Det slår om så tvärt att jag blir åksjuk ibland, det som triggar kan vara så litet, så litet. Studsa runt i sängen och skratta; ligga med våt kind mot kudden och snyfta. Har hört att mångfald förnöjer.
Sömnproblemen blir värre, vaknar varenda natt av min röst som pratar och skriker genom drömmen, av mina armar och ben som sparkar och fäktar. Hjärnan blir aldrig riktigt utvilad och jag känner mig ofta liksom febrig i kroppen, darrar så lätt att det knappt känns när jag håller om mig själv. Egentligen mår jag bra just nu, men samtidigt mår jag så djävla dåligt.
Varannat svart, varannat vitt... mina lager är för många nu.
Och benen dom bär inte längre min kropp
Stå
1 kommentar:
Om ångest vore en vara som gick att plocka ut, paketera, prissätta och sälja, så vore du nog en förmögen dam idag! Men tyvärr så fungerar det inte så. Det vet jag så väl själv, jag känner igen mig i din beskrivning. Och det där att tiden läker alla sår som en del förståsigpåare påstår, bullshit! det är ju själva tiden som är såret.. Men jag hoppas ändå att du nån gång i ditt liv kommer att läkas så att du kan börja leva på riktigt.
/Nicke Nyfiken.
Skicka en kommentar