We are the pixels on a screen and we feel nothing

Öland var bra. Tack mamma, tack Lena, tack hundar. Tur med vädret hela tiden, stärkande luft och kvällsljus, många djur att beundra och sköna pälsar att klappa. En förkylning som fortfarande inte släppt fick fäste i mig någon gång innan helgen, tröttheten blev större än vanligt och lite ångest rann ut, men annars var allt fint. Fick finbesök när jag kom hem i söndags, det virvlade i magen och jag trivdes så bra.
I måndags var det psykologdate och Björn hade lyckats haffa min kontaktperson på försäkringskassan. De kom fram till att jag på grund av mina humörsvängningar och labila mående, sömnproblem och ätstörning UNS skall vara sjukskriven på heltid ett år till. Jag har fått två läkartider där jag skall fortsätta utredningen för manodepressivitet och planera vad fan det skall bli av mig och hela faderullan nu när Björn skall sluta, var jag skall ta vägen.

Är trött och mosig åt helvete, vet inte när jag somnade igår och vaknade efter tre inatt. Får skylla mig själv som rökte och tog Stilnoct, men jag behövde liksom VILA. Stänga av lite. Halsen retas av segt släm och örongångarna känns svullna, hoppas att jag blir fräschare snart så att jag och Peter kan plåta i helgen som bestämt. Vi har en del schyssta idéer och jag är pepp på att apa mig lite framför kameran med omsorgsfull sminkning och mina skyltdockor som rekvisita.
Jag saknar Fredrik och vill ut och dansa med honom snart. När han tagit körkort skall vi åka till Åland. Bäst.