We are the pixels on a screen and we feel nothing

Jag är sjuk, och det suger något enormt. Ja, dels är jag sjuk i huvudet, det är jag mer eller mindre alltid, men jag har åkt på en fet förkylningen eller kanske till och med influensa utöver det. Har mått pyton sedan i fredags, får inte mycket gjort och jag får dåligt samvete över att jag inte går ut så mycket som jag borde eller brukar med Tetris. Ligger mest och sover, svettas, snorar och har ont i kroppen. Har ingen dygnsrytm överhuvudtaget, sover lite när som helst och vet seriöst inte vilken dag det är ibland.
Var febrig inatt, kunde inte sova och hade nog lite feberyra. Det låter hur patetiskt som helst, jag vet det, men jag satt i min sömnlöshet och läste igenom gamla blogginlägg, varpå min ångest fick blomstra ut, tårarna kom och jag fick gråta av mig lite. Denna ständiga kluvenhet, när skall jag läka ihop och bli EN? Antingen älskar jag mig själv, vill kämpa för mig själv, ta hand om mig själv bättre, våga mer, eller så avskyr jag mig själv, vill bara hånskratta och spotta på mig själv, ge upp helt och hållet och bli ett totalt djävla vrak, sparka mig själv i magen tills ingen ångest finns kvar. Så jag grät och grät, och jag sörjde det som hade kunnat bli jag, men som försvann längs vägen för många år sedan och lämnade plats åt en trasig, långtidssjukskriven, eftersläntrande, livrädd ursäkt till människa.

Drömde en galen feberdröm också. Jag var på Öland och skulle på något sätt avslöja en familj som hade en väldigt konstig lantgård, de kändes som en sekt typ, och såg väldigt amerikanska ut. Jag VET att jag drömt om den här gården förut, fast med annan handling. Nåväl. Det var mamman i familjen som var drivande och som var värst, och vad de höll på med och som skulle avslöjas var grovt djurplågeri. Jag såg bland annat hur hon stod bredvid en stor, mörkbrun häst och sågade honom i frambenen med en motorsåg. Inte så benen gick av, men sedan gav hon hästen en klapp på baken så den skulle gå framåt vilket den också gjorde. Då knäcktes knäna upp och senor slets av och blodet sprutade och hästen skrek och blev rädd. Sådana saker. Lantgården hade mängder med olika djur, som varierade från dag till dag, och hade en trevlig och seriös front utåt med ridskola, glada djur som barn fick komma och klappa och sådär. Men i smyg var de helt sjuka och misshandlade djur på alla möjliga och omöjliga sätt och vis, men ingen upptäckte det riktigt förutom jag. Jag fick med mig några andra unga vuxna och sedan körde vi värsta kuppen för att exponera allt vidrigt och sätta dit sadistfamiljen. Vi lyckades. Det var en djävligt skum dröm med väldigt äckliga detaljer. Uh.

Har nästan bara sovit idag. Diskade klockan sex imorses, läste lite i en bok. Sov. Pratade i telefon med mamma, gick ut på kissrunda med Tetris och hämtade ut ett paket som en söt människa skickat åt mig. Öppnade paketet, åt en ynklig liten ostmacka och drack ett glas julmust, somnade. Sov och sov. Nu sitter jag här och känner mig tom, dålig, ful. Jätteful. Har en riktig sådan där hemsk fuldag när jag jämför mig med andra och ser hur mycket finare, snyggare, smalare, sötare och bättre än jag de är, sitter och tänker att jag är skitful och äcklig och förstår inte hur folk kan vilja ligga med mig eller hur min pojkvän kan tycka jag är fin. Larvigt, men jobbigt.
Skall se om jag har något att äta, har ingen aptit men måste väl peta i mig något. Tror inte hunger är gynnsamt när man är sjuk, det är bra att äta. Man får äta. Får dra på mig lite kläder och masa mig ut en sväng till med Tetris också. Hon är så snäll som orkar med mig...

Förresten. Jag gjorde något dumt och dåligt förut. Men bara för att jag ibland gör dumt och dåligt, så är jag inte en dum och dålig människa.
(Det var bara det.)