Käre gode gud och lille Jesus och fan och hans moster... Varför kan jag inte få sova som en normal människa? Det har gått jag-vet-inte-hur-många dagar, veckor, kanske månader sedan min sömn kändes acceptabel. Det var ju meningen att mitt dygn skulle vara någorlunda tillvridet nu inatt, jag var ju gäspig och trött redan vid elva igårkväll och tjuvsov inte på kvällen som jag lätt gör annars när jag bara vill somna ifrån allt som gnager. Varför kan jag då inte slappna av nu, fånga ett "sömntåg" som psykologer så gärna kallar det (bara spöktåg på min perrong uppenbarligen)? Klockan är fan snart fyra, orkar inte! Den som spar hon har, dock; luskade fram 10 mg Stilnoct och 5 mg Sobril som jag sparat för hårdare tider och hoppas att jag blir lite klubbad så jag får sova gott. Borde sätta klockan också, så jag kommer upp innan lunch åtminstone.
Det här suger röv. Tror och hoppas att jag kan sova bättre nästkommande natt, med Erik och Tetris som slåss om utrymme intill mig i sängen och får mig att må bättre och varva ner. Okej, nog med gnället, GODNATT- förhoppningsvis.
1 kommentar:
det har gått ett par nätter sedan detta inlägg och jag hoppas verkligen att du åtminstone har fått nån blund i ögat, nån av nätterna. Själv får jag hoppas på mitt kära mirtazapin just nu, för här är det lyrica-hyper-hjärna ikväll.
Skicka en kommentar