Mådde pyton igår natt, fy fan. Fick återkommande självskadeimpulser och var snurrig i skallen, kunde inte sova och var så fruktansvärt trött. När jag legat och läst och löst korsord och vankat av och an halva natten låg jag bara i sängen i mörkret och försökte matta ut mig själv. Fick tvångstankar, var TVUNGEN att komma på ett visst ord, men kunde inte hitta det... Trodde jag skulle bli galen, var så trött att det gick som vallningar genom kroppen och det blixtrade för ögonen. Kändes som om jag liksom sögs fast i madrassen, kände mig så tung och pressad och önskade att jag hade någon medicin som hjälpte. Vet inte när jag somnade, men jag försökte med lite mindfulness och göra andningsövningar för att avleda tvångstanken. Satte klockan på tio så att jag inte skulle sova bort hela dagen och få ännu mer ångest på grund av det, drog inte ner persiennen heller för att få in solljus så jag kanske skulle vakna lättare. Det funkade, jag vaknade några minuter innan alarmet gick och tvingade sedan upp mig, drog på mig kläderna från golvet, gick ut i snöyran på en liten promenad med Tetris. Var förlamande trött sedan och sov en dryg timme efter lunch, men sedan har jag tvingat mig att vara vaken. Har mödosamt städat hela lägenheten noggrant, vilket tog sin tid eftersom jag inte dammsugit på veckor och jag har en minst sagt hårig hund. Skönt när det var färdigt i alla fall. Gick sedan hem till Vicky och sällskapade henne till sena kvällen vilket kändes bra, dagar då jag är helt ensam blir sällan vettiga.
Skulle ju gått till läkaren på PMG i måndags, men hade bara sovit en dryg timme den natten och hade hemsk huvudvärk, så jag ringde och ställde in och skulle få en ny tid hemskickad. Hoppas det inte dröjer tre månader bara... Jag känner mer och mer att jag verkligen behöver gå till en psykolog igen, att jag inte gjort det på drygt två år är ju ingenting jag valt eller bestämt själv tyvärr. Hur mycket jag än pratar öppet med min mamma, mina vänner, min pojkvän och skriver av mig på internet, så räcker det inte. Allt kommer inte loss, det måste lirkas och lockas mer. Måste få ur mig så mycket skit, räta ut så många frågetecken, stryka över en sak, sätta punkt för en annan, vända blad och fortsätta framåt, och jag klarar inte det utan professionell hjälp uppenbarligen. Det enda jag har att luta mig mot nu är 100 mg Sertralin, och jag känner ingen märkar skillnad. Skulle vilja ha någon bra vidbehovsmedicin, de jag har är värdelösa och jag vill inte trycka i mig piller som inte funkar "bara för att, jo men kanske ändå"...
Imorgon är det trettondagsafton, så fredag blir klämdag, vilket innebär att Erik har ledigt från skolan och får långhelg. Skönt, vill gosa med honom. Bland det bästa som finns är att ligga i sängen, tätt intill honom, bli lite småsvettig och känna en arm eller ett ben domna för att man ligger hopsnurrade i sked men man vill ändå inte byta ställning för det känns så tryggt och fint... Känna hur han somnar (han somnar alltid före mig) och hans hjärtslag mot min rygg, ligga så länge, länge. Så länge att jag till slut inte riktigt kan avgöra var min kropp börjar och hans börjar.
På lördag skall jag till Svenska Mässan och gå på MyDog, har ett flertal kompisar som skall dit och det skall bli kul. Skall kika om ett täcke till Tetris men lär bergis hitta mycket annat också, skall fotografera och klappa söta hundar och fördriva en hel dag på annat än att ligga i sängen. Bravo.
Vill för övrigt tacka alla som skriver inlägg/kommentarer till det jag skriver, det värmer med snälla ord och kloka ord. Vet att jag är dålig på att svara, men jag läser allt och ja... Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar