We are the pixels on a screen and we feel nothing

Skitdag idag. Sov ingenting igårkväll eller under natten, inte heller under förmiddagen. Efter att ha rastat Tetris och gett henne frukost, samt suttit och ringt till SJ:s värdelösa kundtjänst, gick jag och lade mig efter lunch och sov sedan till fyra. Ångest när jag vaknade, sådär så att jag darrade och tårarna i ögonen precis höll sig innanför gränsen mot att rasa ner över kinderna. Blank blick, hål i bröstet, djupa suckar. Har haft så totalt uppfuckad sömn nu i närmare en månad, och det tär på mig. Jag har ingen dygnsrytm alls, det är helt random hur jag sover, och jag är konstant trött. Tar sömnmedicin ibland och försöker att lägga upp sömnen mer strukturerat, men det fungerar inte. Jag förstår absolut hur Edward Nortons karaktär i "Fight Club" känner sig, tror dock inte att jag glider runt i flippade kläder och slåss och kokar tvål i ett gammalt ruckel om nätterna...
Letade fram en Sobril ur medicinskåpet för att orka gå ut, gå hem till Marlene, vara lite social och gå en sväng med hundarna. Det fick ner mig någorlunda, ångesten är dämpad men jag känner mig som en zombie. Ser ett lik reflekteras när jag står framför en spegel. När jag får träffa min läkare på PMG (som jag inte fått en ny tid till, fastän människan i växeln sa att jag skulle få en hemskickad) skall jag ta upp det här med ångesten. Hon satte mig på Lergigan och flytande Theralen, och de gör liksom inte tricket. Tur för mig att jag alltid varit snål med mina vidbehovsmediciner, fnissade nästan när jag tog fram ett paket Sobril och såg att jag hade 40 tabletter kvar... sedan 2009. Visst, jag kan absolut förstå att man som läkare vill vara restriktiv med benso, dels kan man bli beroende av det och dels kan det orsaka minnesstörningar och annat i längden. Men om de mildare alternativen inte hjälper? Jag tycker det är snålt, och dumt. Är det bättre att jag går runt med ångest och snöar in på jäkligt dåliga tankar, istället för att ta en fungerande medicin då och då? Jag menar, jag gick i DBT på beroendeenheten på Solhem i ett år, och även om jag själv inte är missbrukare så fick jag ju följa samma policy som övriga patienter där. De testade mig för hepatit och HIV, de gjorde flera intervjutester om mina vanor kring allehanda droger. Jag var helt ärlig när jag berättade, och sköterskan som genomförde testerna konstaterade att min missbruksprofil är väldigt låg. Jag har ingen beroendepersonlighet (vilket även kan gälla saker som mat, anorexi och bulimi etc) och hon tyckte jag var insiktsfull och hade bra attityd och allt det där. Det finns alltså grundligt utrett, svart på vitt, på papper att jag inte är speciellt knarkig av mig. Det faktumet i kombination med att jag har kvar så många lugnande tabletter som är flera år gamla, är inte det ett tecken på att jag faktiskt skulle kunna hantera att få benso? Först fick jag Stesolid, men senare gick de över till att skriva ut Sobril åt mig. Jag har bestämt för mig att Stesolid fungerade bättre, för Sobril tycker jag inte är särskilt bra. De gör mig så trött och luddig. Finns ju en uppsjö av sådana här preparat, så jag begriper inte varför jag inte kan få testa något annat. Vet folk som får benso regelbundet och käkar det nästan som smågodis, vad har de som inte jag har? Vad GÖR de? Stör mig som fan. Jag har pissångest ibland och det vill jag inte behöva tvingas gå runt med i onödan.


Skall städa lite nu, min bror och hans fru kommer hit imorgon och då vill jag ha det fint hemma. Har svårt att sätta igång dock, tankarna vandrar iväg och som så ofta annars prokrastinerar jag. När jag väl har fått städningen gjord skall jag duscha, tvätta håret, måla naglarna. Försöka muntra upp mig själv genom att inte stinka söt svett och se glåmig ut.

I övrigt så är jag idag mycket fascinerad av katatoniska tillstånd, som till exempel vissa schizofrena människor kan uppleva. Om du inte vet vad katatoni är, så kika på de här klippen: