We are the pixels on a screen and we feel nothing

Tillbaka i Göteborg igen. Fint att återse Erik, lägenheter och kompisar. Saknar lugnet på Öland dock, jag mår alltid lite bättre där.

Min dygnsrytm är helt körd i botten nu, jag vet knappt när jag somnar och är dödstrött när jag är vaken, sover lite hipp som happ och känner mig som skräp. Försöker hålla mig vaken med musik, städning, riva i skåp och lådor, göra lite nytta. Har ingen riktig aptit och har huvudvärk av och till. Idag är ingen bra dag. Vaknade HALV FYRA på eftermiddagen, fattar inte att Tetris inte väckt mig, men hon är ju sällan nödbedd med att gå ut och gillar att sova länge hon också. Tog Stilnoct någon gång framåt småtimmarna, gick och lade mig och löste lite korsord och minns att jag blev rätt skev i skallen, men minns inte när eller ens att jag somnade. Drömde mycket konstigt som vanligt, har haft en period på några veckor nu när jag drömmer starkt och mycket och väcker mig själv, full av frågetecken. Har känt mig rutten idag, brast ut i gråt för en stund sedan vilket var skönt. Har inte gråtit på länge, har bara haft som en stor propp inombords och motat bort och motat bort och motat bort illamåendet men ibland behöver man ju en paus... Fick starka impulser förut att göra mig själv illa, det gnagde i huvudet och huden och jag ville släppa efter och bara ge mig själv en bakläxa på hur dålig jag är. När jag nästan bestämt mig för att gå och göra något åt saken, lyckades jag vända känslan och struntade i det. Jag vet ju faktiskt bättre. Jag har ju vuxit ifrån det där. Står på tio meters avstånd från rakbladen och skriker "pilutta dig!" åt skiten.
Klockan är inte ens åtta, men jag vill gå och lägga mig. Krypa ner under täcket, bygga en mjuk grotta, kura ihop mig till en boll och grina tills jag somnar. Avsky mig själv tills jag inte orkar längre.

Tänk att jag är tjugofem år. Borde jag inte lärt mig mer?