Det är skönt att få gråta lite ibland. Jag gråter inte så ofta som jag borde; det är så skönt att lura sig själv med att man mår bättre när man torkat tårarna och snorat av sig på tröjärmen och pustat ut lite.
Var nära att börja gråta när jag skulle gå upp och åka till Borås, var ännu mer på vippen när jag satt hos Björn men lyckades hålla mig. Grät äntligen när jag pratade med Christoffer och vågade haspla ur mig saker som jag tordes säga just för att jag vet att han inte tycker synd om mig. Kanske för att jag inte är rädd att han skall sträcka ut handen åt mig för att sedan amputera min arm... Det är väl det där som är tillit, antar jag (?). Grät när jag ringde Kim, grät över läget och för att jag är så satans helvetes djävla idiotfrustrerad. Sedan grät jag lite till av bara farten. GRIIIN.
Huvudvärk som fan, ner i nacken och ut i axlarna och ner ner ner längs ryggen. Skall nog ta ett gott piller, koka lite te och sätta mig och rita. Been a while.
Förresten funderar jag på att åka till Stockholm nästa vecka. Kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar