(Jag tänker mig att min själ kommer förvandlas till en kvarts miljon studsbollar när jag dör.)
För första gången på år och dagar kan jag borsta håret nu. Hela håret över hela huvudet. Jag är slät. Lockarna når ner mellan skulderbladen, det kittlas.
Förändra, förbättra. Ett nytt fodral för ett nytt år, in med magen och upp med hakan. Börja böga, sluta slåss.
Sigur Rós kommer till Göteborg i sommar. Bless.
Jag har grymma benmuskler men dålig rygg. Måste gå till doktorn och undersöka min kroniska smärta. Kroppen är så trasig fastän den inte är så gammal, vaknar ibland av att jag har ont, kan inte sitta still i mer än några minuter innan det skriker. Opioider är gott men helst vill jag känna en mjuk hand om nacken.
Varför är Emma död?
Varför är Jesper död?
Varför är Stefan död?
Varför orkade de inte stanna kvar och tala om för mig att jag också måste orka?
Varför läker inte mitt hål i hjärnan?
Varför är jag full med skit?
Ganska ofta känner jag mig som ett tomt skal. Just nu känner jag mig som ett bananskal. Halkigt värre.
Jag är tjejen som blir full på en öl och trött av ett leende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar