Efter en fin helg är jag ensam igen, eller Tetris har jag ju förstås. Hon fyller två år idag, det är inte riktigt klokt... Min avlängsta, min bästa, min mjukaste. Älskade storlilla hundvännen.
Anyhow, Christoffer har varit här. Vi har kollat på ett gäng filmer, höjt våra kolesterolhalter ansenligt, tottat, spanat på mandarinänder och levt det goda livet med dödsknarkande version light. Något som var fördjävla illa planterade en smärre hjärtattack i bröstet på mig dock, men ”som tur var” redde Even Steven ut det. (Jag vet vad jag känner och hur jag känner det, det är bara att lägga fingertopparna mot mitt bröstben, lite till vänster där- och du behöver ingen tolk.)
Alla borde börja lyssna mer på ambient och soft trance och mild techno, alla borde lägga sig bekvämt och bara andas ett slag och märka att någonstans under all stress och hud och verklighet så finns en liten glöd. Ingen gnista, men glöd. Jag tror det kallas för lugn. Det är fint att dela lugn med någon man tycker om.
Så frid.
17:32
Nu är jag trött, även om jag nyss vaknat. Alla sånger jag skulle sjunga tog liksom slut. För jag blev så trött nu, sådär trött som jag blir när värken tar spjärn mot min kropp och huvudet mest bara är... tomt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar