Ingen sömn. Knappt två timmar orkade jag ligga i sängen och glo. Byggde upp stress och ångest över att misslyckats med nattsömnen igen, hjärtat tog sats och började skena iväg. Kröp ner på golvet och väckte Tetris, försökte lyfta upp henne i min famn... En trött borzoi på trettio kilo är inte så lätt att förflytta, men jag fick upp henne i sängen till slut, slog armarna om henne, drog täcket över oss. Hennes varma rygg mot min mage, min ena hand vilade precis där hennes bröstkorg övergår till mage och den andra smekte hennes hals. Lite trygghet, klamrande trygghet, min andning var ojämn och jag ville bara att någon skulle komma och plocka upp mig. Tetris tycker inte om att dela säng på natten, så efter en liten stund hasade hon ner på golvet och kurade ihop sig igen.
Hål i bröstet, hål i bröstet, hål i bröstet.
Vad skall jag säga när jag skall ringa Björn vid halv nio? Att jag inte klarar av en så enkel uppgift som att gå och lägga mig vid en viss tid, somna gott på en sömntablett, vakna åtta timmar senare och sedan vara... vaken. Jag är ju fan aldrig riktigt vaken. Ibland blixtrar det till och jag kan känna mig vaken för ett par minuter eller ett par timmar, men annars... Mest ett töcken. Allt är mekaniskt och jag börjar rosta.
Lyssnar på musik som fyllde mig när jag var sexton och deprimerad. Djävligt ung, djävligt svår.
Tänk att faktiskt jag har varit sådär... ung. Och intresserad av saker. Att jag tänkte på ungefär precis samma saker då som jag tänker på nu, men från ett annat håll och med en annan frisyr utanpå hjärnan.
Loneliness is a gun
Loneliness is a gun
A bullet floating out in space
dying to meet you
dying to meet you
Det är så små, små saker jag behöver. (Tror jag.) Små och fina saker som inte alls är särskilt svåra eller dyra, problemet är bara att jag inte kan ge dem till mig själv. Någon annan måste. Så jag sitter här och gapar som en fågelunge, dag ut och dag in, liten och fånig och hopplöst hungrig.
04:05
Ett litet Post Scriptum: jag är kär. Jättekär. På håll fast ändå alldeles nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar