Visst fan har jag ritat. Det var... skönt. Gillar känslan av att bli semiautistisk och snöa in. Måste börja rita mer, större, oftare. Kanske borde jag våga ge mig på att färglägga någonting någon gång också. Ledsenheten är borta även om käkarna spänner något väldigt. Vad var det Forrest Gump sa? ”Life’s like a box of chocolates- you never know what you’re going to get”? Lite så fungerar min hjärna.
Är inte ett dugg sömnig även om mina två blå har varit vidöppna hela kvällen och natten, men jag måste sova för att inte kinka ihop totalt inför kvällens ridlektion. Effektivitet, arbeit mach frei, ordningochredapengarpåfredag. Godnatt, då.
19:34
För hej vad det är skönt att komma hem efter ridlektionen och vara så svettig att kläderna kliar och håret lockar sig kring pannan. Det var trevligt att rida Nikita, även om det är lite mellanstadiefaktor på det så är hon min favorithäst. Fick henne att gå riktig fint mot slutet, hon tuggade på bettet och ville inte släppa igenom helt men när hon väl gav efter var det kalas. Häst är lite bäst.
Idag är det fem månader sedan jag ringde Kim första gången. Det var bra att jag ringde honom, att min impulsivitet gav positiv utdelning, för här sitter jag nu och ler och tänker på att det är fint att jag tycker om honom. Att han tycker om mig. Det är mycket motvind och uppförsbacke men jag har gett mig fan på att väl framme kommer det att vara värt det. Kärlek äger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar