Bra session i individualterapin igår. Björn sa att jag har kommit framåt, att jag klarar mig bra. Att jag är duktig. Att jag använder mig bra av färdigheterna jag lärt mig i DBT:n, att jag genomgår min just nu ganska omvälvande tid på ett bra sätt, att det är många saker jag gör och utrstålar som inte riktigt går att nåla in på kartan men som ändå tyder på framsteg.
"Du möter min blick mycket mer nuförtiden", sa han. Jag log och slog ner blicken.
Tre lätta spliffar med gott svart igår, så skönt att känna all värk i kroppen försvinna och bli varsamt vaggad till ett par timmars skön sömn utan röriga drömmar.
Jag är så orolig dessa dagar, står bara och stampar på stället och får ont i fötterna. Avskyr när jag är maktlös och uppenbarligen inte ens förtjänar ett enkelt avsked eller vad fan som nu är tänkt. Gamla mönster hamnar på tapeten och jag blir smått desperat efter varma känslor... Se mig, tyck om mig, prata med mig, lyssna på mig, håll om mig, knulla mig. Är det för mycket begärt, att vilja ha det så utan att få värk in i mitt innersta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar