08:30 går mitt tåg till Stockholm. Det är om drygt sju timmar. Jag har inte packat, mår lätt illa och dividerar fram och tillbaka i huvudet om vad jag skall göra i helgen. Hur som helst tror och hoppas jag på en lika lyckad vistelse som sist.
Tetris kräktes just upp hundra gram smör på min rena tvätt, guldstjärna på det.
Efter ridlektionen igår klappade jag en liten, liten katt som bodde i sadelkammaren. En vecka och en dag gammal var den, hade just börjat öppna ögonen och rymdes precis i min hand. Grå, vit och röd, med en svans så liten att den knappt fanns.
Jag älskar djur något enormt. Torkar just bort tårar som sökt sig ner mot hakan efter att ha sett vackra men sorgliga bilder från när en bilddagboksvän avlivade sin lilla hund. Jag är så rädd för den dagen då Indy inte kommer finnas mer... Han fyller fjorton i höst, och även om han fortfarande är frisk och pigg så är han gammal. Hur skall jag klara mig utan min luddiga lillebror? Och den dagen Tetris inte finns mer... Jag kan inte ens tänka tanken.
Packa var det, ja. Det är nog kanske ingen större idé att sova alls inatt.
1 kommentar:
jag saknar dig.
i min värld, som tycks så olik andras hur många fötter jag än stampar med mot flockvisa orättvisor; i min värld, finns du i allra högsta grad. alldeles levande livlig och trött och stor och liten och du finns mycket glöm aldrig aldrig det, för att känna sig glömd är något av det värsta. då blir man lika liten som Tittitooo ("-Jag är så liten så jag har inget namn...fast du kanske vill ge mig ett?
Snusmumriken funderade ett slag sedan sa han eftertänksamt; -Tittitoo. Det börjar glatt och har många ledsna O:n på slutet!)
Skicka en kommentar