Jaha. Ännu en gång har svenska vårdappareten lyckats pricka in en välriktad käftsmäll. Även om jag borde vara van vid det här laget så gör det ont.
Fick besked på DBT:n idag att det antagligen inte kommer erbjudas vård för mig och mina medpatienter i höst. Resurserna på enheten är redan få och det är underbemannat, och nu skall en av mina gruppledare, avdelningschefen och avdelningens två läkare sluta. Det betyder att pressen blir ännu större på de anställda som blir kvar, och de kan inte lova att de kommer arbeta kvar i och med det och då kan de alltså inte binda sig till ytterligare ett år med DBT. Kan säga att stämningen bland mig och de andra blev ganska... uppgiven. Nästan alla gick med ner till rökrutan på rasten, alla verkade känna samma sak; att mattan rycks bort under ens fötter nu när de äntligen kanske börjat få fäste. Vad fan kommer hända nu?
Har nog inte lyckats ta in det riktigt än, känns skönt att jag skall till Björn imorgon och få prata mer. Bara det känns helt otänkbart, att kanske inte få prata med Björn mer. Han är den första psykolog som jag tyckt om, som jag VELAT prata med, som sett mig, som trott på mig.
Den vård jag fått och den personal jag samarbetat med i Borås har varit så djävla bra. Jag har kommit framåt tack vare att jag fick en plats där, jag har kommit till så mycket insikt och lyckats bygga upp ett hopp någonstans inom mig. Tanken på att ofrivilligt behöva avsluta kontakten där känns som... jag vet inte. Jag orkar bara inte. Om jag hamnar på ÖVM i Alingsås igen kommer jag djupdyka i ett maskhål och hamna flera år bakåt i tiden. Jag orkar inte bli sjutton år igen, inte nitton heller, orkar inte sitta med trasig hud och gråta och gråta och gråta inför idioter som inte förstår mig eller ens orkar med mig.
Ett skämt, känns det som. Och jag skrattar inte.
2 kommentarer:
en bekant till mej fick sluta med kbt mitt i. åt helvete med skiten bara.
du tror inte du kan få fortsätta i lund? kan ni inte gå samman och försöka göra nåt åt det? fattar att det är svårt att orka i såna här situationer.
ville bara säja att jag läser och tänker pårej .
I feel for you. Det suger piss. Bor själv i Götet där det inte finns någon DBT för oss över 25. Frågade varför.... Ingen vill utbilda sig! Bah! Ja så där sitter man med flera år av öppenvård under sitt bälte och det är det man får nöja sig med för det finns inget annat.
Den svenska vården lämnar mycket att önska. Hoppas att det löser sig för dig ändå. Jag fattar inte hur de kan göra så här, jag blir så jävla förbannad.
Sänder dig en tanke och en kram från en borderline till en annan.
Skicka en kommentar