Det är lite som när man står med händerna under en vattenkran, kupar dem tätt tillsammans och fyller dem med vatten. Hur stilla man än står och hur hårt man än spänner händerna så lyckas allt vatten ha runnit ut efter en stund ändå, eller kanske är det bara så för mig? Kanske är det bara så för mig för att min hud inte är helt tät. Det är lite som att allt rinner mig ur händerna för att de inte är lika krampaktiga som förr.
Jag avskyr att förlora (eller förloras), men det är nog fan ännu värre att sitta på avbytarbänken. Så nu reser jag mig snart, torkar händerna mot byxorna och går. Enough is enough is enough.
Slipper åtminstone mjölksyran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar