Luska lite här och luska lite där, vet inte varför jag bryr mig; men det gör jag.
Tänk om det blir sådär som jag tänkt. Att han faktiskt dör. Eller blir frisk. Vet inte vad som skrämmer mig mest (om man bortser från det faktum att jag fortfarande bryr mig och får en tung känsla i magen)... Och jag som hade tänkt försöka sova nu.
Det finns så många spikar i mitt kistlock.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar