09/03-08 06:06
turn back time..
Han har hört av sig. Lämnat spår, påminnelser. (Knock knock knock.) Det är garanterat bara för att jag tänkt på honom så hårt och svårt och mycket de senaste dagarna... men jag svarar inte.
Och jo, vrida tillbaka tiden. Vem vill inte det? Jag vill.
Inte av samma anledning som honom, bara.
14:36
Nej, nu orkar jag inte mer. Jag orkar inte hålla emot.
Jag var tvungen att snoka och jag såg något som raserar allt. Handgranat mot korthus.
”min finaste finaste skatt. du och jag och taket nea.”
”KALASHNIKOVA
DU FATTAS MIG
ÅREN MED DIG
GAV MIG FÄRGER
JAG ALDRIG SETT”
(Sluta. Du vet att jag är så dålig på att stå emot. Jag. Kan. Inte.)
Och tårarna kommer på två sekunder, om ens det. Bröstkorgen snörs ihop till ett stenhårt pansar kring hjärtat. Det är så lätt att spotta, svära, förbanna. Det är så skönt och enkelt, jag kan välja det själv. Men när jag utan förvarning får allt rakt in i hjärtat... Då kan jag inte värja mig.
(Jag är så djävla rädd att du var mitt stora H.)
Jag hoppas på ett kort som inte lagts
Jag litar till ett ord som inte sagts
Min lust är fri
men min frihet är bakom galler
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar