Det är ganska intressant... Sedan i onsdags har jag gått runt i ett tillstånd som är väldigt svårt att beskriva. Jag mår inte direkt dåligt, bara konstigt. Känns som att jag går och väntar på något. Allt känns som en loop, ibland som deja vu, jag känner mig som i tredje person och allt är en repris. Tills vidare låter jag det vara, vet ju inte om det är något bra eller dåligt jag går och väntar på.
Det är något fuffens på gång där inne i hjärnan. Don’t fight it. Feel it.
14:41
Loop efter loop efter loop, är jag dum som tycker att det känns spännande? Kanske håller jag på att bli galen på riktigt. Kanske blir det pannkaka av alltsammans. Tills dess jag vet tänker jag bara vara följsam. Tror att det är en mild dissociation, det är som jag sa till Lena igår: det känns som om jag är min egen syster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar