Ögonen svider fortfarande. Grät så mycket under en timme igår att det hade räckt för en månad och blivit över.
Nu är jag... blank. I ögonen. I huvudet.
Orkar inte skriva om det nu, vill ta vara på lugnet. Kan inte vara rödsvullen och förkrympt när jag skall på visning i Kortedala vid lunch. Kan inte svika och pissa på min ynkliga självrespekt just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar