Det är tråkigt när folk jag tycker om är ledsna. När de är fluddiga på rösten och har mycket att bära på. När allt jag kan göra är att lyssna. Men det finns väl också en anledning att man har två öron men bara en mun...
Magen är snällare nu. Kanske var Leo medicinen jag behövde. En godisrödhårig liten sockerpingla som bemödade sig med att komma och hälsa på mig över dagen och ge mig några underbara timmar. (Tänk att vara så söt och skarp och charmig och bara vara sjutton år. Tänk om jag hade varit det.) Vi drack påskmust och fnissade, Leo fick knoster på Tetris, hennes kramar var ärliga och jag borde verkligen börja träffa långväga vänner oftare. Och närväga.
Idag har jag fått mitt första erbjudande någonsin angående visning på lägenhet i Göteborg via Boplats. I över två år har jag sökt lägenhet där flera gånger i veckan. Det gäller en etta i Kortedala på Kvartsekelsgatan. 47 kvadrat, knappt fyra tusen i hyra. Balkong. Högt upp som fan, sjunde våningen. Får se om jag drar på visning nästa vecka, skall åka ut och smygkolla på bostadsområdet med mamma någon dag. Ser ganska bra ut på kartan i och för sig; mycket grönt omkring och nära till Kviberg och Gärdsås där jag har vänner. Jag har dock eventuellt en annan grej på gång när det gäller boende, så jag får ser vart och om jag tar mig härifrån... Summan av kardemumman är i alla fall att det verkar som att det ljusnar lite på den fronten. Och, om någon vet hur det ser ut i den delen av Kortedala och har lust att ge ris eller ros så var god och gör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar